AI-kunnighet och AI-utbildning: vad AI-förordningen kräver

AI-förordningen kräver ingen särskild AI-utbildning, kurs eller certifikat. Artikel 4 säger att leverantörer och tillhandahållare av AI-system ska vidta åtgärder för att främja AI-kunnighet hos personal och andra som använder AI för deras räkning. Kravet gäller sedan 2 februari 2025, omformulerades genom den digitala omnibusen 2026 och har tillsyn från augusti 2026.

Det viktigaste i korthet

• Artikel 4 gäller alla organisationer som använder AI i yrkesmässig verksamhet, oavsett risknivå. Ett företag som bara har rullat ut Microsoft Copilot eller ChatGPT till medarbetarna omfattas.
• Den ursprungliga lydelsen krävde att man ”i största möjliga mån” skulle se till att personalen hade tillräcklig AI-kunnighet.
• Efter ändringen genom förordning (EU) 2026/1744 handlar skyldigheten om att främja AI-kunnighet. Ingen viss nivå behöver garanteras för varje enskild person.
• Kommissionen säger i sina frågor och svar att inget certifikat krävs och att det inte finns någon skyldighet att mäta medarbetarnas kunskaper. Intern dokumentation av utbildningsinsatser rekommenderas.
• Utbildningen bör vara rollbaserad: en grundnivå för alla, fördjupning för chefer, HR, utvecklare och inköp, och formell utbildning för den som utövar mänsklig tillsyn över AI-system med hög risk.

Vilken AI-utbildning kräver AI-förordningen av era medarbetare?

Söker man på ”AI-utbildning” hittar man mest kurser: promptkurser, yrkeshögskoleprogram och universitetens fristående kurser. Det är inte samma sak som det AI-förordningen (på engelska EU AI Act eller AI Act) kräver. Förordningen anger inget antal timmar, ingen kursplan och inget prov. Den kräver att organisationen gör något genomtänkt och proportionerligt, utifrån vilka AI-system som används, av vem och med vilken risk. Vill ni snabbt se var ni står kan ni göra en gratis bedömning av er AI-styrning, där AI-kunnighet ingår tillsammans med policy, inventering och tillsyn.

Begreppet förordningen använder är AI-kunnighet (på engelska AI literacy). Många svenska organisationer säger hellre AI-kompetens, och kommissionens svenska material använder ibland det ordet. Enligt definitionen i artikel 3.56 handlar AI-kunnighet om färdigheter, kunskaper och förståelse som gör att leverantörer, tillhandahållare och berörda personer kan använda AI-system på ett välgrundat sätt och vara medvetna om möjligheterna, riskerna och de skador AI kan orsaka. Det räcker alltså inte att kunna skriva bra prompter. Medarbetarna behöver också förstå vad som kan gå fel.

Två roller är centrala. Leverantör är den som utvecklar ett AI-system och släpper ut det på marknaden. Tillhandahållare är den som använder ett AI-system under eget ansvar i yrkesmässig verksamhet; i vardagligt tal säger många ”användare”. En kommun som inför en AI-assistent i sin kontaktcenter är tillhandahållare. Om ni också bygger egna AI-lösningar kan ni samtidigt vara leverantör, vilket förklaras i artikeln om skillnaden mellan leverantör och tillhandahållare.

Det ursprungliga kravet från 2 februari 2025

AI-förordningen trädde i kraft 1 augusti 2024. Artikel 4 var tillsammans med förbuden i artikel 5 de första reglerna som började tillämpas, från 2 februari 2025. I den ursprungliga lydelsen skulle leverantörer och tillhandahållare vidta åtgärder för att i största möjliga mån säkerställa att personal och andra som hanterar AI-system för deras räkning hade tillräcklig AI-kunnighet. Hänsyn skulle tas till personernas tekniska kunskaper, erfarenhet, utbildning, det sammanhang där systemen används och de personer systemen används på.

Ordet ”tillräcklig” skapade osäkerhet. Ingen visste vilken nivå som var tillräcklig, och många företag var oroliga för att bli bedömda mot en måttstock som aldrig definierats.

Så ändrade den digitala omnibusen artikel 4

Den digitala omnibusen för AI, förordning (EU) 2026/1744, publicerades i Europeiska unionens officiella tidning 24 juli 2026 och trädde i kraft 27 juli 2026. Det är antagen lag. Den skrev om artikel 4. Förenklat, per oktober 2026:

• Skyldigheten finns kvar. Den ändrade artikel 4 beskriver skyldigheten som att leverantörer och tillhandahållare ska vidta åtgärder för att främja AI-kunnighet hos sin personal och hos andra som hanterar AI-system för deras räkning.
• Ingen garanterad nivå. Kravet på ”tillräcklig” nivå är borta, och texten anger att det inte krävs att en viss nivå garanteras för någon enskild person.
• Stöd från det offentliga. Kommissionen och medlemsstaterna ska stödja arbetet med AI-kunnighet, särskilt för små och medelstora företag, bland annat med praktiska exempel. AI-styrelsen ska anta rekommendationer om AI-kunnighet.
• Kraven för högrisk-AI är oförändrade. Den som använder AI-system med hög risk ska fortfarande låta personer med nödvändig kompetens, utbildning och befogenhet utöva mänsklig tillsyn enligt artikel 26.

Läs gärna den exakta lydelsen i den konsoliderade texten, eftersom det är den myndigheterna tillämpar. Övriga ändringar, till exempel de framflyttade högriskdatumen, beskrivs i genomgången av vad den digitala omnibusen ändrade i AI-förordningen.

Den praktiska slutsatsen: omskrivningen tar bort risken att bedömas mot en oklar ”tillräcklig” nivå, men den gör det inte möjligt att låta bli. En bank som ger 3 000 anställda tillgång till Copilot utan riktlinjer, policy eller introduktion har svårt att visa att den har främjat AI-kunnighet.

Vad säger kommissionens frågor och svar om AI-kunnighet?

Kommissionens frågor och svar om AI-kunnighet är den mest användbara officiella vägledningen och har uppdaterats efter omnibusen. De viktigaste punkterna:

• Det finns ingen universallösning och inget obligatoriskt utbildningsformat. Insatserna bör spegla organisationens roll, riskerna med de AI-system som används och personalens förkunskaper.
• Inget certifikat krävs, och artikel 4 innebär ingen skyldighet att mäta medarbetarnas AI-kunskaper. Kommissionen pekar i stället på att föra interna register över utbildningar och andra insatser.
• Ingen särskild styrningsstruktur krävs, till exempel ingen obligatorisk ”AI-ansvarig” motsvarande dataskyddsombudet i GDPR.
• ”Andra personer” avser de som hanterar AI för organisationens räkning utan att vara anställda, till exempel konsulter, bemanningspersonal och tjänsteleverantörer.
• Tillsyn och efterlevnadskontroll ligger hos de nationella marknadskontrollmyndigheterna, med start i augusti 2026.

En detalj för den som läser kommissionens svenska sidor: där används ibland ordet ”spridare” om den roll som i den svenska förordningstexten heter tillhandahållare. Det är samma roll.

Kommissionen har också ett levande register med exempel på insatser för AI-kunnighet från organisationer av olika storlek (på engelska). Att kopiera ett exempel ger ingen presumtion om efterlevnad, men det är en bra källa till format och upplägg.

Ett rollbaserat utbildningsprogram för AI-kunnighet

I praktiken behöver de flesta organisationer tre nivåer: en grund för alla som använder AI i arbetet, fördjupning för roller som fattar beslut med stöd av AI eller väljer och bygger AI, och djup kompetens för den som utövar tillsyn över AI-system med hög risk. Tabellen nedan är en utgångspunkt. Anpassa den efter de system ni faktiskt använder, och börja därför med en AI-inventering och ett AI-register.

Glöm inte konsulter och bemanningspersonal som använder AI för er räkning; de hör hemma i rätt rad i tabellen. Grundnivån bygger naturligt på er AI-policy, eftersom det är policyn som anger vilka verktyg och vilka uppgifter som är tillåtna. Se exempel på vad en AI-policy ska innehålla.

Så dokumenterar ni AI-kunnigheten

Inget certifikat krävs, men om en tillsynsmyndighet frågar vad ni har gjort räcker det inte att svara att ni skickade ett mejl. Ett enkelt men trovärdigt underlag innehåller:

1. En kort plan för AI-kunnighet: målgrupper, innehåll per målgrupp, frekvens och ansvarig. En eller två sidor räcker för de flesta små och medelstora företag.
2. Kopplingen till AI-registret: vilka system varje grupp använder, så att det syns att utbildningen följer risken.
3. Utbildningsregister: genomförandeloggar från lärplattformen, närvarolistor från workshoppar, datum och versioner av materialet.
4. Bekräftelser av policyn: att medarbetarna har läst och godkänt AI-policyn.
5. Anteckningar om uppdateringar: när programmet ändrades och varför, till exempel efter att ett nytt verktyg införts eller efter en incident.

Dokumentationen behöver inte vara omfattande. Den ska visa att ni har tänkt igenom vem som använder vilken AI och anpassat insatserna efter det.

Tillsyn från augusti 2026 – och hur det ser ut i Sverige

Enligt kommissionen börjar tillsynen över artikel 4 i augusti 2026, och den sköts av nationella marknadskontrollmyndigheter, inte av AI-byrån. I Sverige har regeringen gett Post- och telestyrelsen (PTS) ett tillfälligt uppdrag, till och med 31 december 2026, som nationell behörig myndighet och gemensam kontaktpunkt. IMY och Finansinspektionen har också utpekade roller. Den permanenta svenska tillsynsstrukturen är per oktober 2026 ännu inte slutligt beslutad; utredningen SOU 2025:101 föreslår att PTS får huvudansvaret.

Artikel 99 anger inget särskilt belopp för brott mot artikel 4. Sanktionerna bestäms i nationell rätt och ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Myndigheterna ska väga in bland annat överträdelsens art och allvar och om den var uppsåtlig eller berodde på oaktsamhet. Det mest sannolika scenariot för granskning är att outbildad personal har orsakat skada med AI, inte att någon saknar ett kursintyg.

Mer om var artikel 4 passar in i helheten finns i vår guide till AI-förordningen.

Vanliga frågor

Måste alla anställda gå en AI-utbildning enligt AI-förordningen?

Nej, inte en bestämd kurs. Organisationen måste vidta åtgärder som främjar AI-kunnighet hos dem som använder AI i arbetet, anpassade efter roll och risk. Utbildning är det vanligaste sättet, men guider, policyer, workshoppar och stöd i det dagliga arbetet räknas också. Medarbetare som inte använder AI behöver inte omfattas på samma sätt.

Behövs ett certifikat eller intyg för AI-kunnighet?

Nej. Kommissionens frågor och svar säger uttryckligen att inget certifikat behövs och att det inte finns någon skyldighet att mäta medarbetarnas kunskaper. Däremot rekommenderas interna register över genomförda utbildningar och andra insatser, så att ni kan visa vad ni har gjort om en tillsynsmyndighet frågar.

Gäller artikel 4 om vi bara använder ChatGPT eller Copilot?

Ja. Artikel 4 gäller tillhandahållare av alla AI-system, inte bara AI-system med hög risk. Ett företag vars medarbetare använder generativa AI-assistenter i arbetet är tillhandahållare och bör ge dem proportionerlig vägledning om godkänd användning, dataskydd, kontroll av svar och hur problem rapporteras.

Tog den digitala omnibusen bort kravet på AI-kunnighet?

Nej. Förordning (EU) 2026/1744 skrev om artikel 4 men behöll skyldigheten för leverantörer och tillhandahållare. Det som ändrades är måttstocken: den ändrade texten handlar om att främja AI-kunnighet i stället för att säkerställa en tillräcklig nivå, och kommissionen och medlemsstaterna får en stödjande roll, särskilt för små och medelstora företag.

När började kravet på AI-kunnighet gälla?

Artikel 4 tillämpas sedan 2 februari 2025. Den ändrade lydelsen gäller sedan omnibusen trädde i kraft 27 juli 2026. Tillsynen från de nationella marknadskontrollmyndigheterna börjar enligt kommissionen i augusti 2026. Har ni inte kommit igång är det alltså hög tid, men en enkel, rollbaserad plan räcker långt.

Se var ni står på 40 minuter

Ett utbildningsprogram är aldrig bättre än policyn och inventeringen bakom det. Opsios kostnadsfria AI-förordningsbedömning består av fjorton steg med frågor på svenska och tar cirka 40 minuter. När ni skickar in skrivs fyra styrdokument utifrån era svar: en AI-policy för medarbetare (AI Acceptable Use Policy) som er grundutbildning kan bygga på, ett ramverk för AI governance, en checklista för AI-leverantörer och en mall för riskbedömning av AI. Ni får också en mognadsbild över tio områden. Dokumenten levereras på engelska som Word-filer ni kan redigera. Gratis och utan förpliktelser.

Den här artikeln är allmän information, inte juridisk rådgivning. Kontrollera den konsoliderade texten till förordning (EU) 2024/1689 i dess lydelse enligt förordning (EU) 2026/1744. Tidskänsliga uppgifter gäller per oktober 2026.